Screw you guys, I’m staying home!

Hmpf, vilken dag det blev.

Gårdagen var helt underbar då det gällde att koda lite hemsidor hit och dit.
Dock ju senare det blev på kvällen så började jag känna mig lite illamående, men skyller det nog i slutändan på dålig kost.
Gick och la mig just före midnatt och kände ingen som helst ro.
Magen kändes orolig och tröttheten övergick aldrig till att sinnet lugnade sig.
Kunde inte somna, helt enkelt.

Istället tog alla möjliga idéer över och tankarna bara rusade.
Efter kanske en timma gick jag upp en vända och var tvungen att kolla efter en mån-kalender på nätet – eftersom att jag i allmänhet har svårare att somna när det är fullmåne.
Kollade första sidan jag hittade, men såg ingen som helst antydan till fullmåne.

Gick återigen och la mig. Somnade till slut efter att ha sprungit runt i tomrummet, som är min skalle, i vad som kändes som en evighet

Klockan 6.15 ringde telefonen och även yrvaken förstod jag direkt att det inte var väckaren, utan det var helt klart en ringsignal.
Svarade flummigt och försökte formulera nån mening som gick förstå, men slutkontentan var att jag försovit mig och skulle missa samåkningen.
Blev tvungen att ringa ett annat samtal och förklara läget för en annan samåkare innan jag sedan beslöt mig för att använda lite flex-tid för att somna om till 7.15.
Skön… t.

Väckaren hade aldrig ringt eftersom att jag dagen innan sovit över på jobbet och stängt av den vanliga, men sedan glömt att slå igång den igen innan denna morgon.  x(

Hur som helst, väl på väg till jobbet strax innan kl 8 på morgonen lämnade jag Norsjö och hade en stor fel jävla måne rakt i ansiktet hela vägen åt Malå.
Ingen fullmåne? – Näe, så här i efterhand då jag kollat en seriösare sida så var den tydligen bara 99% synlig den natten. ;/

Aja, upside:
En arbetskollega kom förbi på sin barnledighet och lät mig hålla en ca 2 månader gammal grabb!
Mitt hjärta kändes läka en bit när han varken tjöt eller såg förskräckt ut. Han bara kollade lite blint innan han fick syn på skägget och log. :)

Ännu en kväll på jobbet after hours…

Klockan är 23.42 och nu har jag övergått från att installera motorvärmare i dieselkombin” till att tröstäta.
Med andra ord så gick proceduren inte vidare bra.

Eftersom att årstiden ”äntligen” bestämt sig för att bli vanlig vinter så är det nu -23 grader ute och bilfan är utan motorvärmare eftersom att det har varit sörlänningar som ägt den tidigare. Allt hade iofs varit frid och fröjd om dieselvärmaren hade fungerat, men det gör den inte. :/

Så ikväll bestämde jag mig för att fara tillbaka till Malå efter jobbet och installera den.
Men först och främst gick den inte montera uppifrån som jag hade hoppats, utan jag blev tvungen att hissa upp bilen med domkraft och ligga under, medan all tinande oljeblandad smuts-snö droppade överallt och speciellt på mig.

Bilden är tagen under bilen, frostpluggen är den i mitten på bilden, med den orange-aktiga packningen.
Det är alltså den som ska skruvas ut och ersättas med en motorvärmare, à la större modell…

Det sket sig rätt hårt, men gav det ändå ett försök. Började skruva bort ”värmeskyddet” på grenröret och allt, men det passade ändå inte. Är nog tvungen att plocka lös grenröret också… men så långt hann jag inte innan jag han nudda min glödheta arbetslampa mot metall så att glaset sprängdes. x(
Tog ett tag innan jag förstod vad som hänt, men konstaterade att det lät ”pang”, ljuset släcktes och något hade hamnat på mitt ena ögonlock. Viftade bort det och insåg att en brännande känsla uppstått.
Gick därefter till en spegel och ser att en glasskärva legat på ögat och bränt bort skinnet där den låg. ;/

Aja, nu har jag givit upp för ikväll och stökat bort allt.
Tröstäter som sagt och ska bara laga Toves platt-tång när jag liks är här, innan jag går och lägger mig.

Ha’t!

Get a grip, for Pete’s sake…

Under Tove-hot tvingas jag skriva här igen, men faktum är att det finns föga att skriva om, enligt mitt tycke.

Mitt nyårslöfte för i år blev att jag ska börja ta mig an mer verksamhet. Ta tag i alla projekt och kanske slutföra något. En viktig del i det är nog att sluta ta mig an gratis-arbete, för att lindra arbetsbördan. Vissa PR-jobb känns som ett måste för att synas, men när inte ens de genererar igenkänning eller pengar så försvinner som viljan. Man kan ha olika syn på programmering, men den ofta förbisedda sanningen är att det går åt fruktansvärt med timmar på olika delar. Timmar som förmodligen få personer skulle ta sig an när det gällde något annat typ av arbete.

Jag gör dock gärna saker åt folk för att vara snäll, det känns rätt och jag får en typ av glädje av det. Men när arbetslasten blir för stor och folk otåliga så förändras snabbt känslan för det hela. Får se hur det blir framöver. Vill fortfarande hjälpa folk, men i slutändan så handlar allt om pengar. Speciellt nu när jag mest av allt vill spendera min ”lediga” tid med Tove.

Wish me luck…